Artist

Eric Mongrain blandar avancerad fingerpicking med sin egen ”lap tapping”, där han har gitarren liggande i knäet och spelar med bägge händerna, nästan som på ett piano. Han har utvecklat det här spelsättet mycket långt, fast det började med att han som gatumusiker ville bli uppmärksammad, få folk att stanna upp - och därmed få in mer pengar.

Han går in för sitt spel, det finns inga enkla genvägar, ingen magi, man måste alltid öva mål- medvetet. Talang och förmåga, visst, men det är enbart hur mycket tid man lägger ned som räknas. Han använder flera öppna stämningar, provar sig fram, söker efter utmaningar, ingenting är omöjligt, det finns alltid något nytt att upptäcka. Många är avundsjuka på hans bländande teknik, men för honom är den aldrig ett självändamål.

– Om publiken blir imponerad av den så är det väl OK, men det är inte alls därför jag spelar.

Det allra bästa han vet är att göra musik, att helt få stänga in sig i ”composition mode” ända tills han känner sig nöjd. Det är aldrig någon brist på idéer och urvalsmetoden är enkel och rättfram.

“Jag behöver aldrig spela in eller skriva ned något, om det är bra så sitter det på en gång. Det finns i mitt huvud och jag kan bearbeta det när jag vill, och om jag inte kommer ihåg det så är det för att det ändå aldrig skulle ha fungerat,”

Det har blivit massor med musik, på CD, i filmer och på TV. Hans intensiva hemsida är fylld med information, den som inte bara vill lyssna kan köpa hans låtar som tabulatur eller noter.

– Som låtskrivare letar jag alltid efter nya sätt att skapa ljud. Jag tröttnar fort på en viss teknik eller stämning, jag söker alltid efter något nytt. Jag vill inte vara den snabbaste eller bästa gitarristen, det betyder inget för mig, det viktiga är att förmedla en känsla till den som lyssnar.